Jiiihaaaaa jag lever!!!!!

Jag på väg ned från 4000 meters höjd

Idag har jag hoppat mitt första hopp från 4000 meters höjd. Och helt otroligt nog överlevde jag!!Men jag får ta det lite från början. Jag kom hit till Flugebyn utanför Karlsborg på förmiddagen. Det blåser en hel del idag, så det var lite osäkert i början om vi elever skulle få hoppa. Började rota i utrustningen och tilldelades en sprillans ny skärm. Den är passande för min storlek och går även att använda som tandemskärm… Borde kanske gå ned lite i vikt he he. 

Efter att ha tittat på ett antal hoppare, så var det äntligen min tur. Jag hoppade som femte elev för dagen, med instruktörerna Niklas och Emanuel. De blev dock lite tveksamma över min kroppsform. De ville ha mig större så jag fick ta på mig en extra fliströja ytterst för att fånga så mycket luft som möjligt. De sa något om att jag är tyngre än jag är stor *skrattar*  

Otroligt nog var jag inte speciellt nervös. Jag trodde hela tiden att det snart skulle komma över mig, men icke. Inte ens när dörren öppnades och de första hoppade ut, kände jag något större obehag, utan jag ställde mig helt plötsligt i dörren och några sekunder senare var vi ute i luften störtandes ned mot marken. Känslan är svår att beskriva. Anledning är nog minst två. Att beskriva hur det är att hoppa ut första gången från 4000 meters höjd är ganska svårt. Det andra är att jag knappt han titta efter och än mindre känna efter hur det kändes. Man har fullt upp med att göra sitt program under de 50 sekunder som finns till förfogande. På 1500 meters höjd var det dags att utlösa sin fallskärm. Min skärm är stoooor och stoppade upp fallet ganska hårt. Det visar sig nu i mina ljumskar. Där har jag rejäla blåmärken… 

De nere på backen var lite nervösa då jag kom allt närmare och närmare skogen, direkt efter att jag fått ut skärmen. Anledningen var att jag trilskades med mitt utlösningshandtag och ville ha in det innanför overallen. Då detta tog lite tid hade jag inte så mycket pejl på vilket håll jag åkte. Men efter att ha fått in handtaget så var det inga problem. På vägen ned provade jag skärmen genom att svänga åt höger och vänster samt att bromsa skärmen helt. Svängde in över fältet och gjorde några 360 för att komma ned lite fortare. Det var rejält kallt om fingrarna och min skärm går attans sakta nedåt. 

Tillslut kom jag ned på lite lägre höjd, och då ser jag hur 4 personer springer mot det håll jag åker. Jag hade innan jag startade fått höra att jag skulle få lite hjälp med skärmen då den är så stor att det finns risk att jag blir ivägsläpad av den. Så det var en hel armada med folk som ville fram till mig. Allt gick strålande och jag landade lugnt och stilla, skärmen hann jag inte ens bry mig om innan mina medhjälpare tagit hand om den. Himla bra service *ler*  

Efter att ha landat var det jävligt gott att försöka få lite liv i fingrarna igen. Det var 15 minusgrader där vi hoppade ut, och var så kallt ned till 1500 meter. 

Nu gäller det att plugga in hopp nummer 2 och 3 som jag gärna vill göra imorgon. Har fått i mig en go pizza och har precis öppnat en pilsner. Dessa två i kombination lär göra att jag snart har slocknat i min säng. 

Ha det gott
Christer

Jag måste vara galen

På fredag, om två dagar, skall jag frivilligt kasta mig ut från ett flygplan från 4000 meters höjd. När jag störtar nedåt marken i 200 knyck skall jag utföra ett antal galna övningar. Under tiden som jag utbildar mig i konsten att flyga utan vingar, flyttar jag mig 2500 meter nedåt mot en inte alltför mjuk åker i trakterna kring Karlsborg.  

Efter denna lilla adrenalinkicks resa på 50 sekunder, skall jag få ut ett stort lakan ur min Fjällräven kånken och spänna upp den som för vädring. Detta lilla ynkliga segel skall sedan ta mig tryggt ned på moder jord. 

Tro fan att man har svårt att sova på nätterna 

Eder Christer 

Grattis kära kurskompisar

Åtta av mina kurskompisar hoppade idag i Vårgårda. Jag är avundsjuk så det står härliga till! Pratade med Marcus och han var mycket glad, skulle visst försöka hoppa minst två hopp imorgon.  Jag själv får nöja mig med att titta på goa filmer. Spana in denna härliga film.http://www.youtube.com/watch?v=Ur7fT5vdOu0

Kvasten vallad och klar inför nästa veckas flygning

Idag är det äntligen dags för hoppning i Vårgårda, inte för mig, men väl för flera av mina kurskamrater. Själv väntar jag tills nästa helg då det enligt traditionen är många ute och flyger mot blåkulla. Fattar dock inte riktigt hur jag skall få med mig kvasten? 

Igår fick jag mina nya coooooola??? fallskärmshoppningsglasögon.  De ser faktiskt inte kloka ut, men de skall uppenbarligen fungera bra. Tycker nog man ser ut som en tönt i dem faktiskt. Ja ja, de gör att jag grinar mindre när jag väl hoppar J 

Önskar alla kurskamrater mjuk landning och underbara glädjetjut!

Nyttig ångest?

F-n det är nästan två veckor kvar innan jag får hoppa för första gången. Varje dag är det någon som frågar hur det känns, och skall jag vara ärlig så känner jag mig ganska obekväm när frågan ställs. Det är både glädje och en rejäl knut i magen.

För det är ta mig katten helt sjukt onormalt att kasta sig ut från 4000 meters höjd med en j-vla kånken på ryggen. Känns i och för sig tryggt att ha två instruktörer vid min sida, men de ”överger” mig i samma stund som min fallskärm vecklas ut. Då bromsas jag (förhoppningsvis, peppar, peppar och allt det där) upp och de fortsätter ned i 50 meter i sekunden. Ensam kvar på 1200 meters höjd är då en skiträdd Karlsson med en skärm som kanske fungerar. Huvuddelen av utbildningen har gått ut på att lära sig vad man skall göra när den INTE fungerar… Så nu är jag helt övertygad om att den j-vla skärmen kommer att krångla, ja reservdraget kommer nästan med automatik. Kommer att bli otroligt förvånad om det INTE krånglar. Känner mig riktigt norrländskt pessimistisk… He he

Så väntan just nu är faktiskt lite jobbig. Jag är ändock helt övertygad om att jag kommer lösa alla tänkbara problem, men samtidigt är jag inte så sugen på att testa min övertygelse.

Faktum är att det skall bli skönt när Påsken är över. Då har jag förhoppningsvis gjort 4 hopp, ett per dag är min plan. Efter dessa hopp är jag mer varm i kläderna och fortsättningen av kursen kommer att gå som en dans! Det är bara det att jag vill hoppa NU och inte om 11 ångestfyllda dagar.

Påsken kommer att vara fylld av otrolig glädje och mycket myror i magen.
– Jag längtar verkligen dit!

Bildens fel kallas för delad skärm, och gör att skärmen inte bär tillräckligt bra, vilket innebär för hög hastighet nedåt. Det är även troligt att det snurrar av h-vete. Lösningen på problemet är att lossa skärmen och gå in i frifall igen, sedan kommer reservskärmen att rädda mig tryggt ned på backen. Tryggt som bara den… 😉

Se, ta, se, ta, dra, dra, svanka (reservdragsramsan)

//Krille

Aj, aj, aj, aj, aaaj

Idag värker min kropp! Efter en helg med en attans massa hängande i sele, rullande på mattor, och sittandes på knä så värker det nu överallt i min kropp.
Inte visste jag att man kunde få sådan träningsverk av en terorikurs 🙂

Packad och klar för hoppning

Efter att ha tiggt ihop en frukost bestående av två polarkakor från Andreas och lite räkost från Daniel började dagen med praktiskt prov för vår instruktör Mia. Efter att ha tagit på mig en höjdmätare och en hjälm klättrade jag upp i hängselen och hängde sedan med dinglade ben i 20 minuter. Vi gjorde tre olika simulerade hopp, där olika händelser målades upp av Mia, varvid jag skulle agera utifrån detta. Var lite svettigt då tiden hela tiden tickar och man sjunker obönhörligen mot marken. Kanske inte så mycket där jag hängde fastspänd i två krokar i taket, men i den verklighet vi försökte härma. I vilket fall, provet gick bra och jag gjorde väl inga större fel. Bromsade kanske lite tidigt vid 7-8 meters höjd när jag skulle landa, men verklighetens inlärningskurva är snabb och definitiv, då en förtidig inbromsning medför en ganska hård landning. Tror att smärta kan vara bra som minnesregel… 

Efter detta prov var det dags att öva packning av skärmen, detta gjordes under större delen av dagen, med avbrott för lunch och teoriprov. Att packa den j-vla skärmen är ett elände. Vår instruktör Robban hotade med att utdela en välförtjänt spark i röven om vi inte själva fixade packningen under kursen. Det sägs nämligen att man kan köpa packningshjälp för ca 40 kr av mer erfarna hoppare…

40 spänn och en spark i röven låter inte så dyrt med tanke på hur attans svårt det verkar vara att få snitts på packningen 😀

Teoriprovet bestod av ett ganska stort antal flervalsfrågor och en sida med beskrivande frågor. Provet gick bra och jag hade alla rätt, så nu kan jag känna mig relativt välförberedd inför hoppningen. I de bästa av världar hade första hoppet blivit redan imorgon. Jag tror dock inte att jag kan komma ifrån innan Påsk, så nu gäller det att hålla kunskapen levande och kanske läsa boken än en gång innan det är dags för fyra dagar med hoppning. 

Får passa på att tacka våra mycket kunniga och trevliga lärare Kamilla, Mia och Mats. De har gjort utbildningen både trevlig och intressant. Mina kompisar på kursen får även de med beröm godkänt. Himla trevligt gäng att hänga med 😉

Nästa steg i utbildningen är att hoppa ut från 4000 meters höjd. Alltid något att få mardrömmar om 😀 

//Christer 

Fågelkvitter och fislukt

Vaknade kl 7 av fågelsång och med en känsla av att ha sovit utomhus. Rummet har ingen värme, så den enda värmen kom från rummets innehavare, dess värme och kroppsodörer. Himla mysigt 🙂

Nu är det strax dags för praktik och teoriprov. Skall bli kul och se om kunskaperna fastnat.

Äntligen lite värme i kroppen

Efter en heldag utomhus och i en ouppvärmd hangar känns det mycket gott att komma in i klubbstugan och få färdiglagad varm go mat. Våra klubbkamrater var idag inneblåsta och kunde inte göra några hopp, de hade lagat en underbart god spagetti med köttfärssås tills vi kom in efter en lång dag ute. Som jag misstänkte så var repetitionspasset på morgonen längre än förra gången. Nu tog det två timmar och det känns bra inför morgondagens teori och praktikprov.   Under dagen har vi genomgått en läkarundersökning med allt från urinprov, blodprov och konstiga rörelseövningar. Det var så attans kallt att läkaren fick pressa ut blodet ur fingrarna på oss… Vi har även idag gjort konstiga vandringar på fältet här utanför. Med armarna uppsträckta i skyn gick vi runt på fältet och simulerade de sista hundratalen meter innan landning. Det gäller att flyga sig i rätt position för att kunna göra en landning mot vinden och inte allt för långt från klubbstugan. Man vill ju inte gå allt för långt. 

Vi har även övat på rullning. Kan väl säga att jag har ont i knäna nu. Jag fick ingen vidare snitts på rullandet men det kommer nog med tiden. Nu har vi fått oss en pilsner och värmen har som sagt börjat komma tillbaka i lederna.  Förhoppningsvis är man klar för hoppning efter morgondagens prov. //Christer

Filmer som får kroppen att rysa

Idag fick jag mejl från en av AFF instruktörerna. Han tyckte vi skulle gå in på YouTube och titta på lite filmer från folk som gått AFF kurser före oss. Kunde inte hålla mig utan gick direkt in på morgonen innan jag åkte till jobbet och tittade på alla 7 instruktörshoppen. Jag lovar och svär att vartenda ett av hårstråna på denna kropp (de är ganska många…) stod upp i givakt!!!

Så titta gärna in själv på dessa galna människor som frivilligt hoppar ut på 4000 meters höjd!! Första hoppet kallas Level 1.

Återkommer på lördag då vi är och gör andra delen av vår teorikurs. Denna gången kommer vi vara i Vårgårda.