Fastighetsaffärer med fallskärm?

Idag har jag gjort något som nästan kan jämföras med att hoppa ut från ett flygplan. Jag och Petra har idag köpt ett eget hus i Bohus. Att ”hoppa” från hyreslägenhet till villa är ett hopp man helst hade velat ha en fallskärm för. Några underskrifter och helt plötsligt var man skyldig banken 2,5 mille. Vad är väl 4000 meters höjd och 200 knyck mot marken mot denna svindlande känsla. Tur att det är ett tandemhopp *skrattar* 

För er som är oroliga över om planen över Vårgårda väjer för oss eller ej, kan man beskåda följande länk. Det är en flygradar som visar flygtrafiken över Västsverige. Har inte spanat in den under helger när det är hoppning i Vårgårda, men det bör rimligtvis synas på skärmen. www.flygradar.nu

Vi ses Christer

PS spana in min elevkompis Simons blogg. Stans yngsta och med det coolaste fallskärmshoppare http://phoenix5985.blogspot.com/ 

Read Full Post »

Hmmm Fallskärmshoppning är det något för mig?

Nu har det gått två veckor sedan senaste hoppet, och jag har nog en liten svacka. Denna helg blir det ingen hoppning och nästa har jag ännu inte grepp om. Kanske är det som så att lockelsen har fått en liten törn i sidan. Jag har nu hoppat fyra gånger och överlevt! Det trodde jag knappt var möjligt! Så detta är ju en fantastisk upplevelse i sig *skrattar* 

Kursen har 6 hopp ytterligare. Under nästa hopp, nummer fem, skall jag göra 360 graders svängar och nummer sex skall jag göra kullerbyttor, för att under sjunde hoppet examineras på mina färdigheter, återstår sedan 3 hopp på kursen då jag skall hoppa utan instruktör. 

Jag är nog ganska övertygad om att jag skall gå klart kursen, har ju hela sommaren på mig och tråkigt är det verkligen inte, däremot så känns det som att ingen helg numera är ledig. Detta är ytterligare en aktivitet att knö in ett redan ansträngt schema. Ja ja, det skall nog lösa sig, det är bara det att man nästan känner skam över att man inte är och hoppar en helg… 

I onsdags var jag och några ytterligare från klubben på studiebesök på flygledartornet på Landvetter. Detta var mycket intressant och vi hade en mycket bra guide som tog sig an alla våra frågor. Kunskapen om att trafikflyget flyger rakt över Vårgårda på 3000 meters höjd var dock en kunskap jag kunde ha varit utan. Vi hoppar ut från 4000 meters höjd och då skall givetvis området vara fritt från annat flyg, detta är dock den mänskliga faktorn som avgör. Efter varje släpp av hoppare öppnas nämligen området på nytt, vilket innebär att med några minuters marginal så kan en stor j-vla jumbo dundra rakt igenom samma lufthav jag just störtade igenom. Som sagt en kunskap jag helst hade velat vara utan * ler*  

Med hopp om en trevlig helg 

Christer  

Read Full Post »

Idag har jag landat i ett dike!!

Dikeskörning med fallskärm –går det? Idag är det dock bevisat, jag åkte i diket i en go medvindslandning. Jag hann faktisk tänka ”De här kommer att göra ont!” Men det gick trots allt riktigt bra. Höll ihop benen och landande i något som kan kallas skithög snarare än rullning. Diket i sig är 3-4 meter brett och utan vatten, vilket ju var tur för mig och min ladugårdsvägg till skärm. *skrattar* 

Andra hoppet gick bättre, landade fint trots medvind även denna gång. Vinden vände väldigt ofta och snabbt idag. Mängder med utelandningar (utanför hoppfältet) blev resultatet, jag höll mig dock på fältet, om än i det stora diket utanför klubbstugan… 

Hoppen i sig gick relativt bra. Gjorde idag mitt 3:e och 4:e hopp. Det fjärde var med endast en instruktör vid min sida. Jag flög själv på några meters avstånd från instruktören. Faktiskt riktigt häftigt när jag nu tänker efter 😀 Kommer ihåg att jag log under hoppet, vilket är första gången. Kände hur det fladdrade i kinderna när jag log med öppen mun. Udda, som så mycket annat när man kastar sig frivilligt ur ett fungerande flygplan. 

Hoppet gick ut på att svänga in och ut från instruktören i 90 grader svängar. Christian gjorde sitt bästa för att flytta sig i luften så jag fick jaga efter honom. Hade vissa tendenser till att tumla i luften, men det var när jag var för ivrig att nå honom. Att svanka löste alla sådana problem. Känns faktiskt ganska tryggt att störta själv mot backen i 200 knyck. He he 😉

  Nya elever på fältet Kurs nummer 2

Allt som allt så har det varit en mycket lyckad lördag i Vårgårda. Nu är ölen på bordet och jag ljuger värstinghistorier för de ännu färskare eleverna som är här idag. 😀 De hoppas få göra sitt första hopp imorgon. SMHI spår dock snö! imorgonbitti och regn hela dagen, så det blir nog inte så mycket hoppning alls är jag rädd. 

Ha det gott
Christer

PS fick precis reda på att diket även utgör gränslinje för fältet. Den så kallade Beer line. Himla tur man inte landade på andra sidan diket, då hade jag blivit en back öl fattigare…

Read Full Post »

Grattis Petra!!

Grattis kära sambo på din 35 års dag. 

Presenten finner du på denna länk 

Kram från Krille

Read Full Post »

Tre dagars eftertanke

Nu har det gått tre dagar sedan jag hoppade sist. Det känns helt ok, och ett leende syns på mina läppar när jag tänker eller pratar om helgens fallskärmshoppning. Insidan låren skiftar nu i grönt och blått efter singelhoppning i tandemskärm *skrattar* 

Nästa hoppning blir troligtvis nästa helg om 1,5 vecka. 

Krille

Read Full Post »

Tack för en himla rolig helg!

Påskhoppningen i Karlsborg avslutades under söndagen för alla hoppare. Planet hade fått problem med fötterna (bromsarna) och fick åka tillbaka till Säve. Jag skulle ändå åka hem till Göteborg under dagen, så för mig gjorde det ingen större skillnad annat än att jag fick med min instruktör Niklas som passagerare. Vi hade en mycket trevlig diskussion om vilka ambitioner man har inom de nya aktiviteter man ger sig in i. Själv är jag ännu inte säker på om fallskärmshoppning är något för mig. Det känns helrätt och jätteroligt just nu, men jag vet hur det brukar bli för mig och mina andra ”nya” aktiviteter. Jag håller mig till en aktivitet i något år, för att sedan lockas av något annat och fortsätta med det istället. Någon certjägare känner jag mig inte som, däremot gillar jag nya upplevelser.  

Ja, ja, än så länge finns det en attans massa mer att uppleva inom hoppningen. Jag har ju bara hoppat två gånger och faktiskt ännu inte riktigt upplevt ett hopp än. Jag har haft så mycket att göra under hoppen att det snudd på endast är den första sekunden innan jag blir stabil samt de sista sekunderna i väntan på rätt draghöjd som jag upplever något under hoppen. Resten av frifallet är ”nästan” som när man går igenom övningen på marken. Hopp nummer tre kommer att bli spännande, då är det inte så mycket att göra under hoppet annat än att försöka vara stabil. Då skall jag suga in frifallets känsla så gott det går. 

Att flyga skärm däremot är något jag upplevt nästan lite för länge. *skrattar* Det har varit så attans kallt att fingrarna nästan trillat av. Men att hänga på 1000 meters höjd och flyga sin skärm över fältet är himla häftigt.

Än en gång, tack till er alla goa hoppare som hjälpt oss nybörjare under helgen. Ni har hjälpt oss så fort vi har haft frågor eller velat ha hjälp med packningen. Mina premiärinstruktörer Niklas och Emanuel har en given plats i mitt hjärta framöver 😀 Krille

 

Read Full Post »

Fy fan va satans häftigt :D !!!!!!

Idag har jag gjort mitt andra hopp. Och jag lever fortfarande!!!

Hoppet gick fint, i jämförelse med i går har jag nu börjat svänga, först 90 grader åt höger, sedan tillbaka igen. Efter detta provade jag att dyka framåt. Sedan var det dags att dra skärmen igen. Benens sträckning var lite bättre idag, men istället blev jag lite stressad när jag skulle dra i skärmens utlösningshandtag. Fepplandet gjorde att jag kröp ihop lite vilket gör att man tappar stabiliteten lite, men det gick bra ändå. Skärmen kom ut fint, trots att det var jag som packade den igår *skrattar *

  

Då min ladugårdsvägg till skärm sjunker så satans sakta blev det väääääldigt kallt om fingrarna. Idag uppskattades uthoppstemperaturen till –25 grader vilket blir lite småkyligt om man dundrar på i 230 knyck nedåt… Faktum är att mina fingrar gjorde skitont i en kvart efter att jag landat. Men det är ju ett övergående problem och fingrarna sitter fortfarande fast, om än lite blå och svullna. (nej då skojade bara, de är fina och oskadda he he)  

En liten kul detalj är att jag åker riktigt fort i frifall. Jag är mycket tyngre än min ene instruktör Emanuel. Detta får till följd att han har svårt att hänga med ibland. Han är duktigt, men ibland hänger han efter mig som en vimpel. Anledningen är att jag inte sträcker ut tillräckligt, då får vi upp en ruggig fart nedåt *skrattar* Fepplet jag nämnde tidigare gjorde att vi på några sekunder ökade hastigheten rejält då jag ju kröp ihop lite 😀 Kul att höra hur instruktörerna upplevde detta nu i efterhand. Genomgångarna efter hoppen med instruktörerna Niklas och Emanuel är mycket träffsäkra, nyttiga och riktigt roliga!! 

I övrigt har det varit en ganska händelserik dag på fältet. Vi har idag haft 40 värnpliktiga här som gjort hoppning över fältet. Deras teknik har inte varit den bästa och jag tror de gjorde fyra – fem trädlandningar. Som tur var gick det ganska bra för dem alla. Dock blev två lite tilltuffsade och bleka om nosen. Min lilla ”sjukvårdsverktygslåda” kom väl till pass. Fick tejpa ihop en av soldaterna som skurit sig i fingret på ett vasst träd. En annan fick en ganska illa stukning och på honom fick jag bättra på bandaget med en kylpåse.  

För att avsluta den spännande dagen så gjorde idag Emanuel ett reservdrag på dagens sista hopp. Det var hans livs tredje reservdrag och allt gick bra. 

Nu blir det ingen mer blåkullaflygning för mig. Jag har ett hopp kvar med dubbla instruktörer. Då det fortsättningsvis endast finns en instruktör på fältet, blir det ingen mer hoppning för mig. Skall dock stanna kvar ändå ikväll. Skall bli gott med några kalla pilsner utan att behöva tänka på att gå upp tidigt imorgon för hoppning.  Att hoppa ut hela kursen på en helg är ju inte kostnadseffektivt. Nu får jag kursen att pågå lite längre, vilket ju måste vara en go fördel * ler * 

Søren Kierkegaard har skrivit: 

“Att våga är att förlora fotfästet en liten stund.
Att inte våga är att förlora sig själv”  

Känns väldigt passande för ett äventyr som detta!  

Jiiiiiiiihaaaaaa fy f-n va häftigt det här är!!!! 

Eder Christer

PS Den gode Jonas Vogel hälsar till alla läsare.       

Read Full Post »

Jiiihaaaaa jag lever!!!!!

Jag på väg ned från 4000 meters höjd

Idag har jag hoppat mitt första hopp från 4000 meters höjd. Och helt otroligt nog överlevde jag!!Men jag får ta det lite från början. Jag kom hit till Flugebyn utanför Karlsborg på förmiddagen. Det blåser en hel del idag, så det var lite osäkert i början om vi elever skulle få hoppa. Började rota i utrustningen och tilldelades en sprillans ny skärm. Den är passande för min storlek och går även att använda som tandemskärm… Borde kanske gå ned lite i vikt he he. 

Efter att ha tittat på ett antal hoppare, så var det äntligen min tur. Jag hoppade som femte elev för dagen, med instruktörerna Niklas och Emanuel. De blev dock lite tveksamma över min kroppsform. De ville ha mig större så jag fick ta på mig en extra fliströja ytterst för att fånga så mycket luft som möjligt. De sa något om att jag är tyngre än jag är stor *skrattar*  

Otroligt nog var jag inte speciellt nervös. Jag trodde hela tiden att det snart skulle komma över mig, men icke. Inte ens när dörren öppnades och de första hoppade ut, kände jag något större obehag, utan jag ställde mig helt plötsligt i dörren och några sekunder senare var vi ute i luften störtandes ned mot marken. Känslan är svår att beskriva. Anledning är nog minst två. Att beskriva hur det är att hoppa ut första gången från 4000 meters höjd är ganska svårt. Det andra är att jag knappt han titta efter och än mindre känna efter hur det kändes. Man har fullt upp med att göra sitt program under de 50 sekunder som finns till förfogande. På 1500 meters höjd var det dags att utlösa sin fallskärm. Min skärm är stoooor och stoppade upp fallet ganska hårt. Det visar sig nu i mina ljumskar. Där har jag rejäla blåmärken… 

De nere på backen var lite nervösa då jag kom allt närmare och närmare skogen, direkt efter att jag fått ut skärmen. Anledningen var att jag trilskades med mitt utlösningshandtag och ville ha in det innanför overallen. Då detta tog lite tid hade jag inte så mycket pejl på vilket håll jag åkte. Men efter att ha fått in handtaget så var det inga problem. På vägen ned provade jag skärmen genom att svänga åt höger och vänster samt att bromsa skärmen helt. Svängde in över fältet och gjorde några 360 för att komma ned lite fortare. Det var rejält kallt om fingrarna och min skärm går attans sakta nedåt. 

Tillslut kom jag ned på lite lägre höjd, och då ser jag hur 4 personer springer mot det håll jag åker. Jag hade innan jag startade fått höra att jag skulle få lite hjälp med skärmen då den är så stor att det finns risk att jag blir ivägsläpad av den. Så det var en hel armada med folk som ville fram till mig. Allt gick strålande och jag landade lugnt och stilla, skärmen hann jag inte ens bry mig om innan mina medhjälpare tagit hand om den. Himla bra service *ler*  

Efter att ha landat var det jävligt gott att försöka få lite liv i fingrarna igen. Det var 15 minusgrader där vi hoppade ut, och var så kallt ned till 1500 meter. 

Nu gäller det att plugga in hopp nummer 2 och 3 som jag gärna vill göra imorgon. Har fått i mig en go pizza och har precis öppnat en pilsner. Dessa två i kombination lär göra att jag snart har slocknat i min säng. 

Ha det gott
Christer

Read Full Post »

Jag måste vara galen

På fredag, om två dagar, skall jag frivilligt kasta mig ut från ett flygplan från 4000 meters höjd. När jag störtar nedåt marken i 200 knyck skall jag utföra ett antal galna övningar. Under tiden som jag utbildar mig i konsten att flyga utan vingar, flyttar jag mig 2500 meter nedåt mot en inte alltför mjuk åker i trakterna kring Karlsborg.  

Efter denna lilla adrenalinkicks resa på 50 sekunder, skall jag få ut ett stort lakan ur min Fjällräven kånken och spänna upp den som för vädring. Detta lilla ynkliga segel skall sedan ta mig tryggt ned på moder jord. 

Tro fan att man har svårt att sova på nätterna 

Eder Christer 

Read Full Post »

Grattis kära kurskompisar

Åtta av mina kurskompisar hoppade idag i Vårgårda. Jag är avundsjuk så det står härliga till! Pratade med Marcus och han var mycket glad, skulle visst försöka hoppa minst två hopp imorgon.  Jag själv får nöja mig med att titta på goa filmer. Spana in denna härliga film.http://www.youtube.com/watch?v=Ur7fT5vdOu0

Read Full Post »