Dikeskörning med fallskärm –går det? Idag är det dock bevisat, jag åkte i diket i en go medvindslandning. Jag hann faktisk tänka ”De här kommer att göra ont!” Men det gick trots allt riktigt bra. Höll ihop benen och landande i något som kan kallas skithög snarare än rullning. Diket i sig är 3-4 meter brett och utan vatten, vilket ju var tur för mig och min ladugårdsvägg till skärm. *skrattar*
Andra hoppet gick bättre, landade fint trots medvind även denna gång. Vinden vände väldigt ofta och snabbt idag. Mängder med utelandningar (utanför hoppfältet) blev resultatet, jag höll mig dock på fältet, om än i det stora diket utanför klubbstugan…
Hoppen i sig gick relativt bra. Gjorde idag mitt 3:e och 4:e hopp. Det fjärde var med endast en instruktör vid min sida. Jag flög själv på några meters avstånd från instruktören. Faktiskt riktigt häftigt när jag nu tänker efter 😀 Kommer ihåg att jag log under hoppet, vilket är första gången. Kände hur det fladdrade i kinderna när jag log med öppen mun. Udda, som så mycket annat när man kastar sig frivilligt ur ett fungerande flygplan.
Hoppet gick ut på att svänga in och ut från instruktören i 90 grader svängar. Christian gjorde sitt bästa för att flytta sig i luften så jag fick jaga efter honom. Hade vissa tendenser till att tumla i luften, men det var när jag var för ivrig att nå honom. Att svanka löste alla sådana problem. Känns faktiskt ganska tryggt att störta själv mot backen i 200 knyck. He he 😉
Nya elever på fältet Kurs nummer 2
Allt som allt så har det varit en mycket lyckad lördag i Vårgårda. Nu är ölen på bordet och jag ljuger värstinghistorier för de ännu färskare eleverna som är här idag. 😀 De hoppas få göra sitt första hopp imorgon. SMHI spår dock snö! imorgonbitti och regn hela dagen, så det blir nog inte så mycket hoppning alls är jag rädd.
Ha det gott
Christer
PS fick precis reda på att diket även utgör gränslinje för fältet. Den så kallade Beer line. Himla tur man inte landade på andra sidan diket, då hade jag blivit en back öl fattigare…
Christers Äventyr 