Påskhoppningen i Karlsborg avslutades under söndagen för alla hoppare. Planet hade fått problem med fötterna (bromsarna) och fick åka tillbaka till Säve. Jag skulle ändå åka hem till Göteborg under dagen, så för mig gjorde det ingen större skillnad annat än att jag fick med min instruktör Niklas som passagerare. Vi hade en mycket trevlig diskussion om vilka ambitioner man har inom de nya aktiviteter man ger sig in i. Själv är jag ännu inte säker på om fallskärmshoppning är något för mig. Det känns helrätt och jätteroligt just nu, men jag vet hur det brukar bli för mig och mina andra ”nya” aktiviteter. Jag håller mig till en aktivitet i något år, för att sedan lockas av något annat och fortsätta med det istället. Någon certjägare känner jag mig inte som, däremot gillar jag nya upplevelser.
Ja, ja, än så länge finns det en attans massa mer att uppleva inom hoppningen. Jag har ju bara hoppat två gånger och faktiskt ännu inte riktigt upplevt ett hopp än. Jag har haft så mycket att göra under hoppen att det snudd på endast är den första sekunden innan jag blir stabil samt de sista sekunderna i väntan på rätt draghöjd som jag upplever något under hoppen. Resten av frifallet är ”nästan” som när man går igenom övningen på marken. Hopp nummer tre kommer att bli spännande, då är det inte så mycket att göra under hoppet annat än att försöka vara stabil. Då skall jag suga in frifallets känsla så gott det går.
Att flyga skärm däremot är något jag upplevt nästan lite för länge. *skrattar* Det har varit så attans kallt att fingrarna nästan trillat av. Men att hänga på 1000 meters höjd och flyga sin skärm över fältet är himla häftigt.
Än en gång, tack till er alla goa hoppare som hjälpt oss nybörjare under helgen. Ni har hjälpt oss så fort vi har haft frågor eller velat ha hjälp med packningen. Mina premiärinstruktörer Niklas och Emanuel har en given plats i mitt hjärta framöver 😀 Krille
Christers Äventyr 