Idag har jag gjort mitt andra hopp. Och jag lever fortfarande!!!
Hoppet gick fint, i jämförelse med i går har jag nu börjat svänga, först 90 grader åt höger, sedan tillbaka igen. Efter detta provade jag att dyka framåt. Sedan var det dags att dra skärmen igen. Benens sträckning var lite bättre idag, men istället blev jag lite stressad när jag skulle dra i skärmens utlösningshandtag. Fepplandet gjorde att jag kröp ihop lite vilket gör att man tappar stabiliteten lite, men det gick bra ändå. Skärmen kom ut fint, trots att det var jag som packade den igår *skrattar *
Då min ladugårdsvägg till skärm sjunker så satans sakta blev det väääääldigt kallt om fingrarna. Idag uppskattades uthoppstemperaturen till –25 grader vilket blir lite småkyligt om man dundrar på i 230 knyck nedåt… Faktum är att mina fingrar gjorde skitont i en kvart efter att jag landat. Men det är ju ett övergående problem och fingrarna sitter fortfarande fast, om än lite blå och svullna. (nej då skojade bara, de är fina och oskadda he he)
En liten kul detalj är att jag åker riktigt fort i frifall. Jag är mycket tyngre än min ene instruktör Emanuel. Detta får till följd att han har svårt att hänga med ibland. Han är duktigt, men ibland hänger han efter mig som en vimpel. Anledningen är att jag inte sträcker ut tillräckligt, då får vi upp en ruggig fart nedåt *skrattar* Fepplet jag nämnde tidigare gjorde att vi på några sekunder ökade hastigheten rejält då jag ju kröp ihop lite 😀 Kul att höra hur instruktörerna upplevde detta nu i efterhand. Genomgångarna efter hoppen med instruktörerna Niklas och Emanuel är mycket träffsäkra, nyttiga och riktigt roliga!!
I övrigt har det varit en ganska händelserik dag på fältet. Vi har idag haft 40 värnpliktiga här som gjort hoppning över fältet. Deras teknik har inte varit den bästa och jag tror de gjorde fyra – fem trädlandningar. Som tur var gick det ganska bra för dem alla. Dock blev två lite tilltuffsade och bleka om nosen. Min lilla ”sjukvårdsverktygslåda” kom väl till pass. Fick tejpa ihop en av soldaterna som skurit sig i fingret på ett vasst träd. En annan fick en ganska illa stukning och på honom fick jag bättra på bandaget med en kylpåse.
För att avsluta den spännande dagen så gjorde idag Emanuel ett reservdrag på dagens sista hopp. Det var hans livs tredje reservdrag och allt gick bra.
Nu blir det ingen mer blåkullaflygning för mig. Jag har ett hopp kvar med dubbla instruktörer. Då det fortsättningsvis endast finns en instruktör på fältet, blir det ingen mer hoppning för mig. Skall dock stanna kvar ändå ikväll. Skall bli gott med några kalla pilsner utan att behöva tänka på att gå upp tidigt imorgon för hoppning. Att hoppa ut hela kursen på en helg är ju inte kostnadseffektivt. Nu får jag kursen att pågå lite längre, vilket ju måste vara en go fördel * ler *
Søren Kierkegaard har skrivit:
“Att våga är att förlora fotfästet en liten stund.
Att inte våga är att förlora sig själv”
Känns väldigt passande för ett äventyr som detta!
Jiiiiiiiihaaaaaa fy f-n va häftigt det här är!!!!
Eder Christer
PS Den gode Jonas Vogel hälsar till alla läsare.
Christers Äventyr 