Jag på väg ned från 4000 meters höjd
Idag har jag hoppat mitt första hopp från 4000 meters höjd. Och helt otroligt nog överlevde jag!!Men jag får ta det lite från början. Jag kom hit till Flugebyn utanför Karlsborg på förmiddagen. Det blåser en hel del idag, så det var lite osäkert i början om vi elever skulle få hoppa. Började rota i utrustningen och tilldelades en sprillans ny skärm. Den är passande för min storlek och går även att använda som tandemskärm… Borde kanske gå ned lite i vikt he he.
Efter att ha tittat på ett antal hoppare, så var det äntligen min tur. Jag hoppade som femte elev för dagen, med instruktörerna Niklas och Emanuel. De blev dock lite tveksamma över min kroppsform. De ville ha mig större så jag fick ta på mig en extra fliströja ytterst för att fånga så mycket luft som möjligt. De sa något om att jag är tyngre än jag är stor *skrattar*
Otroligt nog var jag inte speciellt nervös. Jag trodde hela tiden att det snart skulle komma över mig, men icke. Inte ens när dörren öppnades och de första hoppade ut, kände jag något större obehag, utan jag ställde mig helt plötsligt i dörren och några sekunder senare var vi ute i luften störtandes ned mot marken. Känslan är svår att beskriva. Anledning är nog minst två. Att beskriva hur det är att hoppa ut första gången från 4000 meters höjd är ganska svårt. Det andra är att jag knappt han titta efter och än mindre känna efter hur det kändes. Man har fullt upp med att göra sitt program under de 50 sekunder som finns till förfogande. På 1500 meters höjd var det dags att utlösa sin fallskärm. Min skärm är stoooor och stoppade upp fallet ganska hårt. Det visar sig nu i mina ljumskar. Där har jag rejäla blåmärken…
De nere på backen var lite nervösa då jag kom allt närmare och närmare skogen, direkt efter att jag fått ut skärmen. Anledningen var att jag trilskades med mitt utlösningshandtag och ville ha in det innanför overallen. Då detta tog lite tid hade jag inte så mycket pejl på vilket håll jag åkte. Men efter att ha fått in handtaget så var det inga problem. På vägen ned provade jag skärmen genom att svänga åt höger och vänster samt att bromsa skärmen helt. Svängde in över fältet och gjorde några 360 för att komma ned lite fortare. Det var rejält kallt om fingrarna och min skärm går attans sakta nedåt.
Tillslut kom jag ned på lite lägre höjd, och då ser jag hur 4 personer springer mot det håll jag åker. Jag hade innan jag startade fått höra att jag skulle få lite hjälp med skärmen då den är så stor att det finns risk att jag blir ivägsläpad av den. Så det var en hel armada med folk som ville fram till mig. Allt gick strålande och jag landade lugnt och stilla, skärmen hann jag inte ens bry mig om innan mina medhjälpare tagit hand om den. Himla bra service *ler*
Efter att ha landat var det jävligt gott att försöka få lite liv i fingrarna igen. Det var 15 minusgrader där vi hoppade ut, och var så kallt ned till 1500 meter.
Nu gäller det att plugga in hopp nummer 2 och 3 som jag gärna vill göra imorgon. Har fått i mig en go pizza och har precis öppnat en pilsner. Dessa två i kombination lär göra att jag snart har slocknat i min säng.
Ha det gott
Christer
Christers Äventyr 